Söndag igen..
Fort går det. Sommaren och helgen...imorgon blir vi tre barn rikare igen. De tre fina storebrorsorna kommer. Det känns fint. Idag när vi kom från stugan fick jag hjärtat i halsgropen. Lillebrors cykel stod inte där den skulle. Har någon fräckt stulit den som han fick nyligen på sin födelsedag. Hur ska jag berätta en sådan sak...strax insåg jag att också hjälmen som hängt i hallen var borta och efter att ha sms:at x-mannen fick vi veta att de hämtat fordonet. Pusssttt. Därefter fortsatta konversationen kring vilka föräldramöten som är på G och vem som går på vad. En sådan här gång visar det sig hur tokigt det kan bli när föräldrar inte har koll och kommunicerar med varandra tydligt. Hur kan det då inte bli när man glömmer bort, eller tar för givet svårare saker. Jag är ändå glad över att vi har det så avspänt mellan oss. Vi kan gå in i varandras hem- eller rättare sagt våra barns hem, där vi inte bor - för att hämta eller lämna saker. Däremot ringer vi ofta och säger till innan, eller efter. Man måste ju respektera den andres privatliv och hem.
Det är värt en tanke eller två. Det viktiga är naturligtvis att inte barnet hamnar i kläm. Det är helt naturligt att det finns saker i båda hemmen och vi får underlätta dessa praktiska frågor så mycket vi kan. Så att barnen får känna att deras liv är helt, bara äger rum på flera ställen. Det har vi klarat bra. Men ack så skönt att cykeln inte var stulen.
Det är värt en tanke eller två. Det viktiga är naturligtvis att inte barnet hamnar i kläm. Det är helt naturligt att det finns saker i båda hemmen och vi får underlätta dessa praktiska frågor så mycket vi kan. Så att barnen får känna att deras liv är helt, bara äger rum på flera ställen. Det har vi klarat bra. Men ack så skönt att cykeln inte var stulen.
Nytt läsår
Semestern är slut, många förväntningar har uppyllts och andra får återstå till nästa år. Vi har fortfarande inte tillgång till bedömningen av våra barns kunskaper i skolan, vilket är tråkigt. Vi har valt att inte överklaga till Skolinspektionen. Däremot ska jag bli intervjuad i min föräldraroll av dem och det känns ju som ett fint förtroende att bli tillfrågad om.
Noterar att blanketten angående barnens kontaktuppgifter förändrats till det bättre. Det står inte längre mamma: Pappa: . Det finns ju så många olika familjer. I år stod det vårdnadshavare på två rader och "annan viktig vuxen" fanns det utrymme för också. Tidigare har jag skrivit in barnens styvpappa i marginalen. För det är ju helt nödvändigt att de har kontaktuppgifterna till honom.
Annars jobbar jag så det ryker. Mitt 50% seminarium är på gång. Det är skönt att veta att mina barn hejar på mig, för visst måste de vara "duktiga" ibland. Å andra sidan kan man se det som att vi hjälps åt i familjen. Vi är alla viktiga. Stora som små.
/A
