familjeplanering

En skoljurist svarade följande om vårdnadshavare och föräldrar. Vid utvecklingssamtal är det till vårdnadshavare man vänder sig. Om inte någon vårdnadshavare är med är det per definiton inte något utvecklingssamtal. Naturligtvis behöver den som står närmast barnet finnas till hands när man ska prata om dess utveckling. En styvförälder kan däremot delta på samtalet. Men om endast styvförälder är med, så begår skolan ett fel. Å andra sidan: om båda vårdnadshavarna har givit sitt samtycke till att en bonusförälder ska få ta emot information från skolan- så MÅSTE skolan ordna det.

Frågan huruvida styvföräldrar kan få tillgång till dokumentation i Unikum, hamnar således på en helt annan bog. (förutom att det redan är offentliga dokument förstås). Frågan är inte om en styvförälder KAN få tillgång utan hur en skola KAN föra in den i systemet.

Med andra ord: Barnen är fortfarande föräldrarnas, inte samhällets. Det känns ganska tryggt. Även om samhället givetvis ska finnas runt barnet och dess familj som ett stöd om så behövs.

Frågan har förts upp till ledningsnivå och kommunnivå. Ska bli intressant att se hur det blir.
Ännu har barnens styvfar dock ingen tillgång till Unikum. Trots att båda vårdnadshavarna har skrivit under att vi vill att han tar emot info.

Fortsättning följer...

Jag skrev nyligt om olika dokumentationssystem som finns för skolor. Det som används i vår kommun Unikum har vår skola tänkt sig använda som kommunikationssystem dessutom. Vad innebär detta? Varje vårdnadshavare får ett login. Men inte varje förälder. Inte ens om vårdnadshavarna är överens. För mig tangerar detta överfömynderi. Visserligen är barnen i Sverige en sorts samhällsangelägenhet, men att samhället ska bestämma vilka föräldrar som ska kunna bevaka sitt barns intressen och stödja det är att gå för långt. Jag kan ta två exempel ur min egen familj. När jag pratar med styvsonen vet jag naturligtvis allt det som min man berättat eller femtonåringen själv. Men alla femtonåringar berättar inte allt frivilligt och föräldrar lägger märke till olika saker. Så bra då om jag själv har lite koll. Så tat jag kan lyfta frågor med tonåringen som jag tror jag kan hjälpa honom med. Föräldrar är bra på olika saker. Det andra exemplet gäller en av de andra barnen. Vi fick nyligen hem ett sådant här brev från en av våra barns skola:



Vilket resulterade i att vi försöker kommunicera med kommunen, som ett försök. Vi har mejlat klasslärare som lovat att lyfta frågan till sin arbetsledning. Efter en längre mailväxling med den som är ansvarig för systemet på kommunnivå har den tjänstemannen lovat att lyfta frågan i arbetsgruppen igen. Men efter att först ha sagt tydligt nej- för familjeförhållanden ändras ju och hur ska skolan då veta? Vilken dålig motivering! Skolan behöver ju alltid ha koll på vilka de behöver kommunicera med. Det finns till och med biologiska föräldrar som är förbjudna att vara i närheten av sina barn. Eller tänkte hon månne att sådanadär personer som skiljer sig och håller på- där kommer och går vuxna i barns liv i en sådan omsättning att det inte går att räkna med de nyare familjemedlemmarna. Jag spekulerar givetvis men nog kan man fundera över vad påståendet står för.

Jag har skrivit ett mejl till skolans områdesschef också. Så nu får vi vänta på svaret. Kommer barnens bonuspappa att kunna få info från skolan i fortsättningen eller ej?

Här ser ni brevet:

Hej X!
Skolan har tidigare frågat oss vårdnadshavare vilka som ska ta emot info om vårt barn. Där skrev vi in mig, pappa och  bonuspappa (I marginalen eftersom ni bara hade plats för två föräldrar). Båda vårdnadshavarna skrev också under att det är vad vi önskar och behöver.

Därför blev vi bekymrade då vi insåg att skolan framöver väljer att utestänga en av föräldrarna från info.  All kommunikation ska gå via Unikum och till detta ges inte bonusförälder tillträde, oavsett vad vårdnadshavare tycker. Ibland reser jag i jobbet, även om det inte är ofta. Det är då tryggt att veta att den förälder som är hemma får info från skolan. Även om X är bra på att ta ansvar så är det bra att en vuxen har ett vakande öga.

Vi föräldrar vill hjälpas åt med vårt barns fostran och hoppas att skolan ser det som en tillgång och inte ett problem.

Jag kan också tycka att det är olyckligt med denna hållning generellt sett, antalet bonusfamiljer i samhället är många och emellanåt fungerar inte kommunikationen mellan hemmen alltför väl. Även om vi i vårt fall är lyckligt lottade i det fallet kan jag se att det kan orsaka bekymmer när en förälder (som ibland mest intresserad eller uppmärksam bland de som ett barn har tillgång till) helt blir utan information. Föräldrar som vill vara delaktiga i sina barns vardag bör välkomnas. Att kunna följa sitt barns utveckling och skolans dokumentation över denna är viktigt. I familjer där man hjälps åt med barnen är det så att det en förälder inte ser eller tänker på uppmärksammas av en annan, när man ser alla föräldrar som en tillgång för barnet blir det alldeles uppenbart att alla föräldrar borde ha tillgång till Unikum.

All information som läggs i Unikum är dessutom, om jag förstått saken rätt, offentlig handling. Det kan i klartext komma att betyda att skolan nekar ”vissa vuxna” insyn och sedan tvingas lämna ut informationen i efterhand. Alternativet för oss blir att begära all information från skolan på papper, fastän vi gärna vill ha allt digitalt.

Vilken signal ger detta barnet? Att den nya föräldern inte är legitim.

Vi har fått besked hem att all er info från och med nu kommer genom Unikum. Jag tänker då också på den ökande barnfattigdomen, det finns familjer som inte har en dator. Måste de då berätta detta för er för att ni ska gå med på att de behöver få information på annat sätt? Som jag ser det marginaliserar skolan i så fall redan marginaliserade barn.

Vänliga hälsningar