Ska det vara så svårt?
Jag rådfrågade Skolverket hur man tänker kring en styvförälder och möjligheten för vårdnadshavare som är överens om att denne ska få information från skolan. Svaret inleds med:"Frågan gällde alltså en annan vuxen som inte är förälder." Men hallå...! Nu menade jag en förälder. Inte en "annan vuxen"...
Kanske är det här skon klämmer, när omgivningen bemöter konstigt. Det är kanske väldigt svårt för många att förstå att en styvförälder är FÖRÄLDER. Eller så kanske man om olika anledningar inte vill erkänna styvföräldern som förälder. En "annan vuxen" kan ju vara exempelvis mormor, farmor, farfar, en god vän eller annan viktig vuxen. Men nu gäller frågan ju hur skolan bör och kan hantera en förälder som inte är vårdnadshavare.
Jag tänker här också på umgängesföräldrar. Det är inte säkert att man är en olämplig förälder bara för att man inte har vårdnadsansvaret. Även om så kan vara fallet. Om föräldrar bor långt isär eller det är stora oenigheter dem emellan kan också leda till att tingsrätt tilldömer den ena föräldern vårdnaden. Den förälder som då har vårdnadsansvaret är informationsskyldig till den andre föräldern. Barnets rätt till båda sina föräldrar kvarstår. Om en förälder medvetet saboterar umgänge kan det faktiskt leda till att vårdnaden övergår till den andra föräldern istället.
Alltså. Jag kan tänka mig två ytterligheter av föräldrar där det är riktigt bra att de är informerade och bemöts av skolan. 1) En förälder som mist vårdnaden men ändå är barnets ursprung och har umgänge. Kanske är det strulet mellan vårdnadshavarna som gjort att det är som det är. Då är det sannolikt bra för både föräldrarna och barnet om de slipper prata särskilt mycket med varandra och får likvärdig information från skolan. 2) En styvförälder som aldrig haft vårdnaden, av naturliga skäl. Men som är medförälder till de två vårdnadshavarna och är barnets förälder "till fyllest" vad gäller delandet av liv, vardag och familj.
Alltså...det jag ville säga var bara att det finns föräldrar som är vårdnadshavare och en massa olika tillstånd och relationer därutöver. Röror och härvor av det begreppsmässiga slaget som jag beskriver ovan, gör att människor missförstår varandra helt i onödan. Att kalla saker vid sitt rätta namn och ta reda på vad det innebär kan vara lika marigt som att reda i trasslet bakom skrivbordet, men ack så viktigt. Tänk om man drar ur datorns kabel när man avsåg dra ur lampans...eller tvärtom.
Förälder, alltså. Ett av livets mest personlighetsutvecklande och hedervärda uppgifter.
Kanske är det här skon klämmer, när omgivningen bemöter konstigt. Det är kanske väldigt svårt för många att förstå att en styvförälder är FÖRÄLDER. Eller så kanske man om olika anledningar inte vill erkänna styvföräldern som förälder. En "annan vuxen" kan ju vara exempelvis mormor, farmor, farfar, en god vän eller annan viktig vuxen. Men nu gäller frågan ju hur skolan bör och kan hantera en förälder som inte är vårdnadshavare.
Jag tänker här också på umgängesföräldrar. Det är inte säkert att man är en olämplig förälder bara för att man inte har vårdnadsansvaret. Även om så kan vara fallet. Om föräldrar bor långt isär eller det är stora oenigheter dem emellan kan också leda till att tingsrätt tilldömer den ena föräldern vårdnaden. Den förälder som då har vårdnadsansvaret är informationsskyldig till den andre föräldern. Barnets rätt till båda sina föräldrar kvarstår. Om en förälder medvetet saboterar umgänge kan det faktiskt leda till att vårdnaden övergår till den andra föräldern istället.
Alltså. Jag kan tänka mig två ytterligheter av föräldrar där det är riktigt bra att de är informerade och bemöts av skolan. 1) En förälder som mist vårdnaden men ändå är barnets ursprung och har umgänge. Kanske är det strulet mellan vårdnadshavarna som gjort att det är som det är. Då är det sannolikt bra för både föräldrarna och barnet om de slipper prata särskilt mycket med varandra och får likvärdig information från skolan. 2) En styvförälder som aldrig haft vårdnaden, av naturliga skäl. Men som är medförälder till de två vårdnadshavarna och är barnets förälder "till fyllest" vad gäller delandet av liv, vardag och familj.
Alltså...det jag ville säga var bara att det finns föräldrar som är vårdnadshavare och en massa olika tillstånd och relationer därutöver. Röror och härvor av det begreppsmässiga slaget som jag beskriver ovan, gör att människor missförstår varandra helt i onödan. Att kalla saker vid sitt rätta namn och ta reda på vad det innebär kan vara lika marigt som att reda i trasslet bakom skrivbordet, men ack så viktigt. Tänk om man drar ur datorns kabel när man avsåg dra ur lampans...eller tvärtom.
Förälder, alltså. Ett av livets mest personlighetsutvecklande och hedervärda uppgifter.
Kommentarer
Trackback
