Mina barn betraktar mig som en förälder, de kallar mig mamma men jag heter Anette. Mina styvbarn kallar mig Anette och mina biologiska barn blandar. Min man betraktas också som en förälder av barnen. Hans biologiska dotter kallar honom pappa men lika ofta hans namn, hans styvbarn kallar honom vid namn. När de pratar om honom använder de orden styvpappa eller låtsaspappa. Jag som är deras mamma vet själv inte precis när och hur det skedde att de slutade tänka på honom som mammas älskling och började tänka på honom som någon med relation till demsjälva, en förälder. En pappa är, vad jag vet en sorts förälder. Men det är också ett sätt att beskriva en relation på så att den man pratar med ska förstå hur man hör ihop. Att vara förälder tycks alltså innebära att man hör ihop och det verkar också som om det är barnet som kan definiera den vuxne.
Vem är en förälder? Är alltså en fråga jag har börjat funder över, på förekommen anledning. Skolverket har ett förhållningssätt till begreppet förälder som innebär att alla de moderna föräldraformerna där förälder har ett prefix bestående av styv-plats- bonus...inte är föräldrar. Det har tydligen något med biologi att göra, gener. Som förr. Vad innebär det isåfall för någon som genetiskt givit upphov till ett barn men adopterat bort det eller faktiskt till och med skänkt sina DNA långt innan man ens visste om det skulle blir ett barn av det. Man kan ju knappast börja kalla spermadonatorer till förälramöten ;) Jag menar att detta blir problematiskt, det är ett föråldrat sätt att se på föräldern. Man kan ju undra vem det är som bestämmer att förälder i just skolans styrdokument är liktydligt med ”biologisk” eller ”vårdnadshavare” och vad i hela friden det ska vara bra för. Vad är det som säger att styrdokumentens intentioner helt enkelt är att barnets bästa utifrån sina behov ska uppnås. Därför är inte skrivningarna rakt igenom ”vårdnadshavare”. Eftersom en insikt finns om vikten av att samarbeta med hemmet och familjen och de föräldrar som finns runt barnet så har man i vissa stycken använt dessa begrepp istället. Det är alltså ingen felskrivning och beror heller inte på att man ville variera språket lite mer istället för att skriva vårdnadshavare överallt. Men vem bstämmer att ett vuxen som lever med barn är förälder, kan det verkligen vara Skolverket? Knappast!
När blir man förälder? Det är en fråga som vid första anblicken kan verka enkel att besvara. Men när slutar Sven att vara ”mammas nya kille” och blir ”min styvfarsa”. Vad skiljer en styvförälder från en bonus- låtsas- eller ve och fasa plast- (?) förälder och vem bestämmer egentligen det? I dagens newage tid hör man ibland någon säga att man har valt sina föräldrar. Det kan ju låta lite otroligt men kanske finns det något korn av sanning där ändå. Individens upplevelse och relation till sina medmänniskor är kanske viktigare än någonsin idag. Förr föddes man in i en hirerki, en ordning, en familj, ett stånd kanske också ett yrke. Längre tillbaka kunde man till och med födas till att bli någons förälder, vara en av två parter som band samman släkter med blodsband. Kanske är det ett kulturarv som finns kvar.
Men vem bestämmer när en viktig vuxen börjar vara förälder eller när en oviktig vuxen slutar vara förälder. Sammanfattningsvis, det är troligtvis (ironisk här) inte en av skolmyndigheterna. Det är förmodligen heller inte de biologiska föräldrarna eller kanske inte ens vårdnadshavarna. Definierandet av relationer gör varje individ, inom sig. Det är inte ens säkert att den upplevda relationen är ömsesidig från två håll. Det viktiga är nog till syvende och sist att en individ har rätt till sina känslor och att i sin egen takt etablera den relation den önskar eller avveckla en sådan om så är fallet.
Säkert har du läst hemska berättelser om styvmodern som är ond eller om styvfadern som kräver att bli kallad ”pappa”. Der är klart att mamma gärna vill att barnet ska komma överens med och kanske till och med hysa varma känslor för sin nya man. Men ibland får man nöja sig med att samexistera och då blir nog mammans nya kille aldrig någon förälder. Utan forsätter vara "mammas nya kille."
Over and out
/A
