familjeplanering

Tillåter lite spanande och funderande. Till veckan är det bara vi i lillfamiljen. Tre personer. Nästan ensamma blir vi då våra tre pojkar är i sina andra hem. Jag undrade lite busigt sådär "hur ska vi klara oss denhär veckan då, helt utan pojkarna?". Snabbt kommer ett svar från lillans rum "det går bra, ni har ju mig!". Ja tack och lov för henne. Hon som binder ihop oss och gör oss släkt både emotionellt och genetiskt kors och tvärs. Vårt älskade klisterbarn. Ännu ett ord, som funnits tillfälligt i Wikipedia men tagits bort. Precis som Stjärnfamilj. Detdär pratet om den biologiska klockan är säkert sant, men man får barn av många olika anledningar. Man kanske vill försöka hålla ihop eller komma närmre varandra, man kanske vill se sina egna och den älskades sociala och/ eller genetiska arv föras samman...eller så kanske det bara hände och man vet inte riktigt varför eller med vem. En sak som är säker är att de förbinder människor. På det ena eller andra sättet. Medvetet och omedvetet.

 

Med ett barn skapas biologiska band. Jag kommer ihåg min gamla biologilärare på gymnasiet som tjatade på om att vi borde "tänka oss för vem vi gifter oss med bilologiskt". Jag tänkte nog emellanåt att han inte lät riktigt klok och blev misstänksam på vad han egentligen pratade om. Var det rasistiskt, eller tyckte han inte att människor med medfödda sjukdomar eller svagheter borde finnas? Men med åren har jag kommit att kunna förstå lite av vad han (kanske) menade. Vi hör ju faktiskt samman biologiskt med minst två personer, de utgör våra genetiska rötter. Alla har en biologisk mamma och pappa. Annars blir vi inte till. Forskare i Australien har visserligen kommit på tekniken att få två ägg att befrukta varandra. Men jag känner mig ytterst tveksam till det goda med att faktiskt fortplanta sig så, eller med hjälp av kloning. Jag förstår givetvis att det är två helt olika processer...men... Don´t mess with mother nature, you do not know how it will make her feel.... lixom. Det är hursomhellst en stark drivkraft att ta reda på varifrån man kommer. Att få se drag hos sigsjälv i släktingar. Nyligen har förresten Spårlöst startat igen på tv4.

 

Socialt skapar barnet också släktskap. Jag har vid olika tillfällen lärt känna eller mött adoptivföräldrar och deras barn och då slagits av hur oerhört lika de är. Minspel, sättet att röra sig, uttryck och personlighet. Självklart är barn lika sina föräldrar och syskon, även om inga direkta gentiska band finns. Både utseendemässigt och socialt.

 

Våra förfäder och barn ger oss också sammanhörighet med resten av världen. Om man tror på idén om The six degrees of separation , eller bara väljer delar ur den så inser man snabbt att vi inte bara hör samman med personer i vår familj eller släkt genom våra barn och förfäder. Vi hör dessutom samman med människorna i resten av världen. Människor är sig lika överallt. Mer lika än olika skulle jag vilja säga. De har samma gundläggande behov och känsloregister. Med vårt lilla klisterbarns hjälp hör vi samman mer i familjen än om hon inte fanns. Men genom att vi är en stor 8-personers-familj där individerna har olika ursprung hör vi kanske dessutom mer samman med resten av världen än vad individerna i den lilla kärnfamiljen gör.

 

Barnen binder oss dessutom till framtiden. Till allt det som kommer och ska bli. De är kanske inte framtiden, men hur framtiden kommer att se ut, påverkas i hög grad av hur våra barn lär sig förhålla sig till världen och människorna i den. Det är kanske nog så svårt ändå att uppfostra ett barn. Men när man tar med indianernas tanke om the seventh generation, får det helt andra konsekvenser. Det handlar om mer än att skapa starka individer som kan få ett bra jobb, vara empatiska och källsortera ordentligt.

 

Vad betyder då allt detta? Kanske bara att det finns mycket att fundera på och att de små frågorna i en stjänrfamilj samtidigt är frågor som i förlängingen får betydelse för världen. Så låt oss möta varandra med respekt, intresse och öppenhet. Med närvaro i nuet skapas och blicken mot vår gemensamma horisont.