familjeplanering

Vi har haft det längsta sommarlovet sedan någon gång på 50 talet. Barnen är på sin andra vecka nu. Ena sonen har börjat högstadiet. Den andres klasslärare har drabbats av livet och måste vara hemma. En så godhjärtad, tydlig och klok lärare som jag är tacksam över att ha fått ha runt mitt barn.

 

Men hem kommer ingen infomration. Ingen inbjudan till föräldramöte, ingen info om lärarens situation, ingen info om vilka lärare barnen har denna termin, om någon särskilt ska se dessa första veckor (som är så vanligt)  och var jag ska vända mig i olika frågor. Jag är helt utestängd från skolan. Varför? För att jag inte använder mig av deras digitala system Unikum. Men, säger de "vi har rutiner, vi är särksilt mån om att föräldrar osm kanske inte har råd att ha dator eller av andra anledningar inte kan använda Unikum får information". Denna feta lögn trodde Skolinspektionen på. Eller, om jag höjer blicken tänker jag istället: såhär ser samhällets norm ut. Vi bryter mot den, vi som lever i styvfamilj. Det är icke önskvärt och bör icke uppmuntras.

 

Vilket lämnar oss där vi är. Barn som börjar skolan, ingen kommunikation från skolan. Jag känner starkt med alla de familjer i vårt land som saknar resurser på olika sätt. De som redan är i marginalen, de som mer än alla andra behöver bli inkluderade och bemötta likvärdigt.

 

För som skolchefen sade: jag har ju VALT att inte använda Unikum.

 

Ekande i det hon säger hör jag andra otäckheter...

Om man har valt att vara fattig, ha en funktionsnedsättning, skaffa barn tillsammans med ett annat par, bli utförsäkrad eller gifta om sig. Då får man faktiskt- skylla sig själv. Alla har ju rätten att välja ett gott liv.

 

Det som ger mig hopp är mitt i detta faktiskt FI:s politik. De verkar för att samhället ska betrakta föräldrarollen ut ett mer socialt perspektiv. Att omsorgen och livet tillsammans med ett barn också räknas. I min frustration mailade jag Gudrun Schyman, och hon svarade. Hon till och med lyssnade.

 

Det finns hopp. Även om vi haft ett lika långt sommarlov som på 50 talet, så är det inte 50 talets familjepolitik och normsystem som råder längre, iallafall inte överallt.